Amethyst

Detta är med tanke på ett föregående inlägg om min gamla blogg. Tänkte att mina gamla databaser strulade innan och att det därför blivit strul med daggdroppe.se så jag raderade dem, inget händer! Men nu känns detta om möjligt ännu mer läskigt för enligt loopia håller de adresser i minst ett år efter uppsägning och en viss karantäntid. Känns ju inte särskilt roligt detta. Jag vet i alla falla att domänet reggades 26 maj i år. Så nu kanske jag är en liten bit på väg i alla fall. 

Men ärligt vem gör sånt här? Min blogg av alla fjuttbloggar? Vem skulle vilja stjäla mitt liv liksom? Någon som vill jävlas? 

Usch vad otrevligt!

Detta känns faktiskt creepy. De som följer mig och vet att jag bloggat länge vet också att jag haft daggdroppe.se i många år. Innan dess hade jag daggdroppe.com. Nu när loopia strulade så sa jag upp det. Så att någon annan tagit mitt förra domän är kanske inte så konstigt. Det var ganska fyndigt och fint namn trots allt. Tar åt mig den äran. 

Men att däremot sno min text från mitt liv från min föredetta blogg är totalt oacceptabelt! Kopiering av annans material är inte lagligt enligt svensk lag! Det bör nog droppen tänka på som snott delar ut mitt liv. Det har med upphovsrättslagen att göra som jag tack och lov faktiskt är rätt insatt i.

För vissa kanske detta låter löjligt att brusa upp sig för. Men vad tar droppen härnäst? Ett foto av mig? Utger sig för att vara mig? Skriver saker som kan skada mitt liv? Och mina nära och kära?
Nej, detta är sjukt! Och jag ska gå vidare med detta för detta är inte okej!

Usch min axel mår skit idag. Sovit illa på den eller något för kan inte för mitt liv komma på vad jag gjort med den. Annars är det så bra så. Gått en mysig promenad med en kompis som jag inte träffat på rätt länge, så kul att träffa dig igen! Fick en jättefin hortensia av henne också. Tänk vad en blomma kan göra för humöret. Den pryder nu mitt vardagsrum.

Har idag återtagit mitt nyttiga tänk med, igår mådde jag riktigt dåligt med pms och skit så det var inte läge. Yrsel, blodsockerfall, sötsug. You name it. En sån dag är det omöjligt för mig att fungera utan kolhydrater och choklad. Nu låter det som att jag inte äter carbs alls. Men det gör jag. Bara dragit ner på det rätt så rejält. Inte så mycket mackor som innan, mindre kolhydrater till lunch/middag etc. Till och med jag som är en kolhydratsjunky klarar det rätt bra faktiskt. Kan jag kan du! Men jag mår faktiskt mycket bättre av det.

Har varit lite glest på bloggfronten. För ett tag sedan, rätt länge sedan, så blev jag lite ifrågasatt och folk har tydligen uppfattat mina inlägg på bloggen (innan flytten till blogg.se) fel. Jag skrev mycket om barns sömn eftersom det var det som tog upp mitt liv just då. Har ju läst en del nu om det och jag ventilerade det gärna på bloggen med ifrågasättanden mm. Det kom tydligen inte riktigt rätt ut då folk trodde att jag mådde så sjukt dåligt så det blev jobbigt när folk trodde att det var så illa att jag blev hyperdeppad för det. Så var det inte. Visst vissa dagar var det jättejobbigt. Men inte så illa som folk tydligen uppfattat det. Jag anser att man kan få ha det lite jobbigt ibland och det är okej. Man måste inte göra en så stor grej av det alla gånger. 

Nåja, pga det har jag känt att jag inte kan skriva om mitt liv på samma sätt för jag vill inte att folk ska få fel uppfattning om mig som person.  Jag antar att det är därför som det inte är lika kul att skriva längre. Sen upplevde jag lite att folk trodde att jag visste väldigt lite om barns sömn och det var/är i själva verket tvärtom. Jag vet väldigt mycket om barns sömn idag och då, jag har plöjt igenom en hel del böcker och sidor på webben för att jag varit interesserad av det och sen också i behov av det. Men, jag upplevde det lite som att människor missuppfattade mitt ifrågasättande och inte tog mina "frågor" på rätt sätt. 

När man vill skriva om sånt, och folk uppfattar det som att: Herrgud, Jossan mår verkligen CRAP! När det i själva verket inte alls var så illa, då tappar jag sugen. Känns synd för det var många som följde min dåvarande blogg för just det ändamålet. Men nu känner jag mig tillbakadragen angående det och jag upplever inte att jag kan ifrågasätta eller ställa frågor för att utmana mig själv och mitt tänk på samma sätt som jag gjorde då. 

Jag har tappat många besökare, mycket pga bloggflytt men också pga att jag inte alls skriver lika mycket om det. Nu vet ni som följer mig i alla fall lite om varför jag knappt bloggar längre.

Jag kan nog inte hålla mig längre. Måste få ut min och min familjs lycka. Det går så himla bra nu för oss. Freja kom in på förstahandsvalet av förskola. En privat förskola, jättefin och det verkar hur bra och hur mysigt som helst. Och den andra stora grejen; jag har fått jobb! Hur underbart känns inte detta? Det är dessutom inte ett vikariat som det ju ofta är utan en tillsvidareanställning. Är så otroligt glad. Det har varit en så lång process med jobb för min del. Först in och ut på en massa vikariat i en massa år för att jag inte varit behörig för jobben, sen skola i 3,5 år för att bli behörig, ett mellanstopp på ett vikariat när vi väntade Freja, mammaledigheten och nu äntligen. Nu var det min tur att få en riktig tjänst. 

Ser verkligen fram emot hösten och att få ha min plats. Kommer kännas tugnt att inte vara hemma med lillan dock. Men hon ska ju inte börja förskolan förän i oktober så Stefan är pappaledig ett tag. 
Men som jag kämpat för detta alltså. Detta var jag verkligen värd efter många års slit.